peterdenstore

Jag Behövr Ingenting.



Att göra ingenting är att vila och skapa

en plats inom Dig  där kroppens aktiviteter

DANSENS HUS !!

Onsdagen den 3 December kl.19:00 bevistade jag en spännande och spektakulär

föreställning på Dansens Hus.
Den Kanadensiske koreografen Daniel Lévillé framförde tillsammans med sina fyra

dansare en i mitt tycke magnifik och ladda föreställning.

Kl. 19:00 satt publiken bänkade och i förväntansfull tystnad, på det som komma skulle.
Vi såg endast en helt naken scen utan ett uns dekor, bara en naken scen.

In på scenen kommer fyra dansare, 1 kvinna och 4 män, utan en enda tråd på kroppen.

Helt nakna stod de där och lät oss ta in och vänja oss vid deras nakenhet.

Sedan började dansen till tonerna av Vivaldis "De fyra årstiderna".

När de dansat i ca 10-15 minuter hade man glömt bort att de var helt nakna för den dans

de utförde var också väldigt naken och avskalad.

Jag citerar nu koreografens egna ord.

AMOUR,ACIDE & NOIX ÄR en dans föreställning om utsatthet och ensamhet i sin mest avskalade form.

Till tonerna av VIVALDIS  "Årstiderna" förkroppsligar de fyra dansarna verkets tema i en fysiskt krävande

koreografi, i klädda den ensa tänkbara kostymen - sin egen hud.


Dett var en mycket suggestiv och tidvis påträngade skildrig av människans utsatthet i  vår så kaotiska tillvaros
verklighet.





Detta var en dansföreställning som satte djupa spår och väckte många funderingar

när jag sedan reste hem till Uppsala igen.

På återseende Peter

Dramatik i Uppsala.

Kära vänner !
Här händer stora saker i Uppsala. På tisdag morgon 18 nov. skulle

jag t a en omgång på mitt Gym som vanligt. Innan gymet, smet jag in på mitt

stam-fik Landings, som ligger på Forum-torget i närheten av Åhléns-varuhuset,    
för att få mitt förmiddagskaffe innan gymet.







Efter ca en timme, när jag kommer ut från Landings , har hela gatubilden för-
ändrats. Passagen bort till Stora Torget var avspärrad, åt andra hållet var också avspärrat.
Poliser patrullerade på båda sidorna av avspärrningarna.
För att komma till mitt Gym på Itrim fick jag gå runt hela kvarteret.
Ingen upplyste om vad som hänt !!
En ung man hade dykt upp med en väska i handen. Ur den hade han tagit upp en
stor slägga. Dennna måttade han ett hårt slag mot SEB-bankens stora glasfönster ,som
splittrats. Han hade stegat in där och vidare in  i ett undanskymmt förråd. Där tog han
sedan ut ett par Penningkassetter. Därefter försvann han ut runt hörnet av bankhuset.
Där hade han en moped stående, som han försvann iväg på.





Väktaren som befunnit sig inne i banklokalen vågade inte stoppa honom éftersom
han såg ut att bära på en pistol.
Utanför det stora fönstret hade den unge mannan lämnat en kartong, på vilken ordet
Bomb stod att läsa. Panik !! Panik !!
Efter, att polisen beskjutit den och undersökt den ,visade det sig att den var tom.
Hela kvarteret var avspärrat fram till klockan 14:00 ca.








Dagen efter den 19 nov. skulle jag besöka vårt fina stadsbibliotek i ett ärende.
På vägen dit gjorde jag en snabbvisit på H&M, som ligger efter gågatan, på vägen till
Stadsbiblioteket. Helt plötsligt när jag går där, så slocknar ljuset och alla kassorna
blev strömlösa. Jag fick hjälp av butikspersonalen att ta mig ut via nödutgången.
När jag kom ut på gatan, visade det sig ,att hela kvarteret var mörkt där omkring.
När något händer i Uppsala så gör det ,det med besked


Dramatik i kubik i lilla idyllen Uppsala.
Detta är skrivet av
Peterdenstore

Uppsala 2008-08-05


Jag skulle komma med en fortsättning dagen efter var det tänkt
men mycket kom emellan. Nu är jag tillbaka i alla fall.

Jag jobbade alltså på ett äldreboende i Edsberg, Sollentuna i 9 månader under 2000.

Det var ett 6 eller 7 vånings höghus. Jag minns inte alla detaljer så väl ibland.

Första våningen var ett s.k. serviceplan där fanns expedition och växel bl. a.

Där fanns också en matservering dit pensinärerna kunde gå ner för att äta

om de ville. Det var valfritt och kostade inget för de pensionärer som bodde i

huset. Även pensionärer boende i området kunde mot betalning äta mat eller fika

där, även andra människor kunde i mån av plats äta där.
I huset fanns 4 st pensinärsenheter, benämnda röda, gröna, gula och blåa avdelningen.
Den första avelningen Röda var en s.k. sjukavdelning. Resten av avdelningarna var till för pensionärer som skulle ha
eget boende.

Varje pensionär hade en egen liten lägenhet med en litet pentry så att de kunde

laga sitt eget kaffe om de så ville. Där fanns också några bostäder för gifta par

Men några sådana hade vi inte på den avdelningen där jag arbetade.

Här var tänkt att de boende i stort sett skulle klara sig själva förutom att

de hade daglig tillsyn samt fick hjälp med dusch och tvätt ock sådant.

De som kom dit skulle klara sig själva, men alltfler som kom dit var klara långvårdsfall.

Detta konstaterdes efter en längre tids boende.

Det var lång kö redan på den här tiden till långvården.

Många både trevliga och sorgliga, minnen finns gömda i mitt hjärta all sedan dess.
Där fanns Katharina som fått fly i från Estland under krigets oroligheter.
Hon skickades ensam till Stockholm. Kvar blev hennes föräldrar.
Hennes far och bröder blev tvingade att delta i kriget, dem återsåg hon aldrig.
Mången gång hände det att hon satt och grät när jag kom in och skulle hämta henne till
middagen kl 17.
Där fanns Inga, som, när man kom in till henne med lunchen, fann henne nerkrupen i sängen
för hon trodde att det var kväll.
Så det var bara att hjälpa henne upp och på med kläderna.
Där var Solie som alltid hade så ont överallt. Hon  ville ha extra värktabletter.
Nu hör det till saken att hon hade levt livets glada dagar fram till den dag hon blev placerad
här. Detta var efterdyningar efter detta, fick jag höra, senare.

Det fanns två avdelningar på avdelningen. På vardera sidan om köket med  två matsalar och sällskapsrum.
Man fick om man kände sig pigg och vaken äta frukost, lunch och middag om man så ville. Kaffet på fm och em serverades i sällskapsrummet.
Vi hade Olle som hade fått löfte av Förestånderskan att få varma tallrikar till luch och middag.
Därför hade man installerat en liten platta i fönstersmygen vid den plats där han satt.
Detta ordnade han oftast själv. Detta resulterade ofta i att när personalen skulle servera honom. Man  med ett
skrik släppte den heta tallriken i golvet. Tallriken  gick i golvet och i tusen bitar med ett fult ord och förbannelse över gubben. Han blev tvärilsken och for in på sitt rum (han var rullstolsbunden) utan lunch eller middag den dagen.
Nu stannar jag där för denna gången. Jag återkommer med fortsatta berättelser om min tid på Ribbingsvaä 91.
Väl mött om ni orkar höra mer.  Peterdenstore

Uppsala 2008-07-28




Hejsan mina vänner, nu känner jag för att skriva några rader. Jag tänker berätta om en del
erfrenheter som jag gjort i mitt liv.
Hit till Uppsala flyttade jag för att pröva på att läsa på Uppsala univeritet. jag tänkte läsa
Teologi för att bli präst. Detta vid ca 43 års ålder. Jag blev antagen till utbildningen och
beviljad studiemedel.







Innan jag kom till Uppsala bodde jag i Sollentuna, en kommun som ligger litet norr om Stockholm.
Dit kom jag för att jag avslutat mina studier till förskollärare i Örebro.
Jag hade sökt en och varit på intervju för en ledig tjänst i Sollentun, Edsberg.
De kunde dessutom erbjuda mig tjänstebostad.
Jag fick tjänsten och så småningom tjänstebostaden som blev en 2:a i Norra distriktet som
heter Rotebro.
Där kom jag att bli kvar i ca 10 år.

Under tiden jag hade den sista tjänsten, som var i ett område som heter Viby,

kände  jag att jag blivit litet trött på att passa barn och på att
ackordera med alla dessa flickor om vad som var rätt eller fel.

Jag sjukskrev mig p.g.a. att jag inte mådde så bra av alla dessa konflikter.
I stället för att gå hemma mellan fyra väggar så valde jag att göra en arbetsprövning
på ett äldreboende i Edsberg vid namn Ribbingsväg 91.
Detta var ett riktigt äldreboende.
Jag var där under ca 9 månaders tid.
Jag arbetsprövade vilket innebar att jag gick utöver den ordinarie personalen och fick ha kvar
min förskollärarlön hela tiden.
Först var jag på en avdelning som kallades för GUL. På Gula fick jag hjälpa till med diverse olika
småsysslor men även gå dubbelt med en av de ordinarie personalen. Vilket innebar att vi skiftade
varje vecka.

På Ribbingsväg lärde jag mig väldigt mycket, bland annat hur viktigt det är att samarbetet, i ett
arbetslag fungerarför att det skulle flyta bra.
Sedan lärde jag mig ganska mycket om  både SENIL DEMENS och ALTZHEIMER och vilka olika uttryck det hela
kunde ta sig.
Arbetsdagen började kl.07:30 med en rapport från nattpersonalen om vad som passerat då och som
vi behövde tänka på.
Varje pensionär skulle få in sin frukost på en liten bricka för att få avnjuta den i lugn och ro.
Under den tiden fick vi personal tid för en liten frukostrast.
När vi som bäst sitter och dricker kaffe i lugn och ro så kommer det en äldre dam inrusande till och började
gräla på oss varför hon inte fick någon frukost. Hon hade legat i sin säng hela morgonen och väntat.
Hon hade minsann varit ner till förstånderskan och påtalat detta. Då hade hon blivit hänvisad till oss.
Den av oss som hade varit inne hos henne visste bergsäkert ,att hon hade fått sin frukost.
Detta fenomen inträffade nästan varje morgon.
Så också vid förmiddagskaffet. Fem minuter efter kaffets inmundigande kom samma dam ut till oss i
köket och frågade varför alla andra fått kaffe och kakor,men inte hon. Då vi upplyste henne om hur det låg till
blev hon tvärilsk och skulle gå ner till förestånderskan och klaga. Vi svarade henne att det hade hon sin fulla frihet
att göra.På Gula slutade jag kl 16:30 varje dag.
Fortsättning skall komma imorgon.

Uppsala 2008-06-28

Vi har ett köpcentra bortefter Enköpingsvägen som heter ICA MAXI. För att få en riktigt lång
promenad  brukar jag ta vägen dit per fot för att handla. Då går jag över något, som
kallas Hågahögen eller Kung Björns hög. Den promenaden tar ca 1 timme.
Skall jag åka buss måste jag först ner på sta´n och där byta buss och passa de
olika tiderna. Oftast har bussen till ICA MAXI redan gått och nästa tar 20-30 minuter innan
den kommer.
På vägen dit passerar jag ovannämnda hög som är liknande dem ute i Gamla Uppsala fast
denna är något äldre.
På min vandring möter jag olika saker.


När jag skulle passera en stor Lönn fick jag höra ett intensivt surrande.
Uppe på en stor gren hängde en stor bisvärm. Dock inte den på bilden.


Dessa sommarens  underbara juvelsmycken mötte jag också på min vandring.



På min vandring passerar jag något som kallas för Håga By.
Ett av våra senare tillkomna bostadsområden.
Här uppe ligger för övrigt Uppsalas Waldorfskola. Där kan man
gå från Förskolan upp till och med Gymnasiet.
Här är byn sedd uppifrån.
På min vidare väg passerar jag så småningom en gammal förfallen
kvarn som slutade sin verksamhet 1961.



  
Vattendraget som man finner nere i en ravin, till vilken leder en stabil trätrappa kommer man ner till ån som,
heter Hågaån. Här ligger den sedan länge insomnade kvarnen som heter Kvarnbo.
På senare tid har man byggt en stabil träbro så att man kan komma över tryggt.
Under våren och vid regntid kan man stå på bron och höra och se det mäktiga bruset.
Vilken kraft, vilket "raseri!  
När jag väl passerat Hågaån och Kvarnbo så är det sedan bara raka spåret till ICA MAXI



Här har ni en bild av Hågahögen med fullt av spännande fornminnen att upptäcka.
Ett utmärkt utflyktsmål. Hågahögen ingår som en del av naturreservatet Hågadalen-Nåsten.
Här sommartid betar också får. Gotländska utegångsfår i år.
Ha en fortsatt skön sommar på er allesammans !!!!

                                                 VÅRYRA!!

              Det porlar, rinner.

     
      Skvalar och  forsar neråt.

             Allt löses upp.


                                                               Våren nalkas nu.
                                                     
                                                         Vak upp ur Vintersömnen.
                                                              
                                                             Se där en Vintergäck!


                                                                                                                    Glöm Ditt Svårmod helt!
                                                                                                               
                                                                                                                    Lös Dig likt Knoppen upp.

                                                                                                                       Av Solens Glädje.


              Vårens Tecken, se.
 
          Under trädet Vintergäck.

            Lyser i Gräset.



                                                                     Sippor, Vårlök Och.
               
                                                                Scilla blå på gräset stå.

                                                                   Fallna från himlen.


                         Ljuset, Värmen, nu.

             Åter öppnar Hjärtats Dörrar.

                    Lås Dina Sinnen opp.