peterdenstore

VISDOMSORD PÅ VÄGEN





Om medvetandets elefant binds från alla håll
av uppmärksamhetens rep,
skingras all fruktan och den fullkomliga lyckan framträder.
Alla fiender - alla våra sinnesrörelsers tigrar, lejon
elefanter, björnar, ormar.
Och helvetets alla väktare; demonerna och fasorna -
hålles fjättrade under medvetandets herravälde.

Och när detta enda medvetande tämjs, underkuvas allt,
ty från detta medvetande härstammar all fruktan och
de oändliga bedrövelserna.
(Sogyal Rimpoche)

Livsdrömmen del 3.



Jag vandrade nu in i en skog fylld av tättväxande tallar i flera dagar, tycktes det mig.

När jag var på väg att ge upp, glesnade skogen och jag skymtade byggnaden, jag så länge sökt efter.

En fyrkantig tempelliknande byggnad framträdde nu, fram för mig.

Porten stod vidöppen och den såg så inbjudande ut, att jag steg in, för att se mig omkring

där inne. Ett stort välvt rum, med mycket högt i tak, öppnade sig framför mig.

Eftersom det var sent på natten, kunde jag inte se hur själva rummet såg ut.

Jag kunde ändå skymta egendomliga bilder på väggarna..

Sedan sjönk jag utmattad ihop på golvet och somnade. Jag väcktes av en mjuk hand som,
rörde vid min kind. 
Leende öppnde jag ögonen, i tron att det var min mor som väckte mig till skolan,
som när jag var barn. Jag reste mig upp och såg mig förvirrat omkring.
Efter en stund kom jag ihåg var jag befann mig.


Jag såg mig om och såg in i ett par varma, innerliga ögon. Det fanns en ömhet och en djup medkänsla i dem.
Jag anade en djup visdom parad med ett varmt sinne för humor också. Utan att säga något räckte han
mig ett bröd som, verkade nybakat, en mugg med örtthé fick jag också.



Medan jag åt min frukost, började jag se mig omkring, i det stora rummet.
Vackra och spännande bilder framträdde nu på de stora väggarna.
De var mycket vackra och berättade om olika legender från en gången tid som,
hade betydelse för de människor, som just då besökte helgedomen.
Jag  kände väl igen sekvenser ur min egen levnad men,
också betydelsefulla faser ur gångna liv som hade betydelse för mitt
nuvarande liv.
När jag såg upp i taket var det som att se upp på en stjärnbeströdd himmel.



Vid den motsatta väggen mot den där jag kvällen innan stigit in, öppnade sig
en port ut mot en klarblå sjö. Solen lyste in på det stenlagda golvet.
Jag hörde fåglar skria där ute. Jag reste mig och gick fram till portens öppning.
Jag såg ut över sjön, som glittrade i solskenet.



Silvriga fåglar flög omkring därute, i stora flockar över sjön.
Jag kände hur en varm hand lades på min ena axel. Jag vände mig om och såg in
i ett par varma, vänliga ögon. De var klarblå och omgavs av ett nät av rynkor.
Dessa rynkor gav dem en prägel av uråldrig visdom.
De utstrålade ett lugn, en glädje och var mycket smittsamma.
"Ja , nu är du äntligen hemma, jag har väntat på dig så länge" !!

Då löstes alltsammans upp och jag vaknade av att väckarklockan ringde.
Genast skingrades allt det vackra och den vänlige mannen löstes upp och försvann.
Min egen krassa verklighet gjorde sig åter påmind.
( Peterdenstore 2009-04-19)

LIVSDRÖMMEN, del 1.
När jag vaknade denna morgon, var jag fylld av nattens intensiva
drömmar. De ville inte släppa taget om mina tankar. Gång på
gång kom jag på mig själv, vara kvar i den värld jag då mött.
När jag hade lagt mig till ro för natten, hade genast öppnats
en dörr inom mig.



Jag steg ut i ett somrigt landskap. Träden var härligt gröna.
På marken här och var omkring mig växte blommor, såsom
gullvivor, blåklockor, liljekonvaljer och även någr förgätmigejer
här och var.
Gräste var saftigt sommargrönt.








Jag vandrade nu omkring i denna lummiga skog, en stund.
Fåglars kvitter hördes nu och humlor surrade omkring i gräset
sökande nektar ur blommorna.





Jag kände en lätt förvirring men också en förunderlig frihets-
känsla. Var, var jag ?
Jag såg en liten smal stig, slingra sig upp genom en ekdunge,
litet längre bort. Mina lätta fötter fann den och började följa den.
Nyfiken på vart den skulle ta dem.


Jag kom nu upp på en grön kulle och såg ut över ett vidunderligt
vackert landskap. Längre bort vid horisonten skymtade jag en lustig
kupol, som höjde sig över skogen.



Nu vaknade en längtan inom mig  att få komma dit. Byggnaden
utövade en särskild lockelse på mig. Dit måste jag få komma !!
(Fortsättning följer !! )

CARPE DIEM


Ta Dig tid att drömma,
---det betyder att sikta mot stjärnor



Ta Dig tid att älska och bli älskad,
---det är ett Gudomligt privilegium.



Ta Dig tid att se Dig omkring,
-- dagen är allt för kort
    för att Du skall stänga dig inne.
  

Ta Dig tid att skratta,
---det är musik för själen.


  

Vill vi hålla oss upprätta.
så ska vi inte vara rädda för
att falla på knä.

Vi slutar inte leka,

för att vi blir gamla.

Vi blir gamla,
för att vi slutar leka

Det jag hör..... glömmer jag bort !

Det jag ser......kommer jag ihåg !

....men Det jag gör ... förstår jag !

Varhelst och Närhelst
hjärtat kan glädjas
åt varje ny dag
har det hittat hem.


Varhelst och Närhelst
själen kan söka sin näring
i de korta ögonblicken
har den hitttat hem.

Varhelst och Närhelst
sinnet kan vaska fram
en mening
ur skuggorna likväl som ur ljuset
har det också hittat hem.
( Priscilla Cogan )

Stillhet, frid och ro.

Närvaro, frånvaro, dåtid och nutid.

Allt strålar samman i en kontrapunkt.

Du är här jag är där.

Vi är alla långt ifrån varandra

    men ändå nära på samma gång.

Tiden kommer och tiden går,

    men i evigheten den ändå aldrig består.

I tiden är det vi som rör oss,

  allt är statt i förändring obönhörligt

    oberoende av tiden.

Tiden är relativ.

När vi väntar på bussen,

  är den lång.

När vi har roligt och trivs

   med varandra

går tiden allt för fort.

Försök att hålla fast tiden,

  det går ej, den slinker genom,

dina fingrar likt vattnet,

likt tiden strömmar

det förbi.

Försök att leva här och nu,

 med närvarons kraft inom dig.

Och bli stilla.

Då upphör tiden, för en stund.



(Peterdenstore)

Varje måndagsmorgon tar jag mig ner till mitt Gym ITRIM för att köra mitt
vanliga träningspass.
Så gjorde jag även i måndags den 2 mars. Eftersom det varit ganska blött
och isigt här i Uppsala under några dagar så bestämde jag mig för att ta
mig ner till sta´n per buss. Träningslokalen ligger centralt nere i city.
På vägen dit passerar bussen förbi Carolina Rediviva det gamla
Universitets biblioteket.
När bussen är på väg ner för Carolina-backen, så har jag alltid
Slottsparken på höger sida. När jag förstrött slängde en blick ut i
parken, hajade jag till.
Där på det snötäckta gräset stod en stor grupp av snögubbar alla
i olika storlekar och modeller.
Två av de största "gubbarna" höll var sina stora plakat i i de snöiga
armarna.
På det ena stod det ROPEN SKALLA - VI VILL VA´ KALLA !!
På det andra stod det : SNÖGUBBAR KRÄVER - VANLIGT VÄDER !!
De som hade skapat detta  underfundiga, annorlunda och roliga demonstrationståg
måste ha haft hjärtligt roligt, när de skapade dessa gubbar.
De största "gubbarna" var klädda i hatt och halsduk.
Saker och ting händer i Uppsala också, som bryter vardagstristessen.
Se och gläds åt dessa snögubbars demonstration !!!
Peterdenstore som skrattade högt och hjärtligt åt detta prov på skaparlynne, he,he, he !!

SNÖGUBBE- DEMONSTRATION !!!