Livserfrenheter !!
Uppsala 2008-07-28
Hejsan mina vänner, nu känner jag för att skriva några rader. Jag tänker berätta om en del
erfrenheter som jag gjort i mitt liv.
Hit till Uppsala flyttade jag för att pröva på att läsa på Uppsala univeritet. jag tänkte läsa
Teologi för att bli präst. Detta vid ca 43 års ålder. Jag blev antagen till utbildningen och
beviljad studiemedel.
Innan jag kom till Uppsala bodde jag i Sollentuna, en kommun som ligger litet norr om Stockholm.
Dit kom jag för att jag avslutat mina studier till förskollärare i Örebro.
Jag hade sökt en och varit på intervju för en ledig tjänst i Sollentun, Edsberg.
De kunde dessutom erbjuda mig tjänstebostad.
Jag fick tjänsten och så småningom tjänstebostaden som blev en 2:a i Norra distriktet som
heter Rotebro.
Där kom jag att bli kvar i ca 10 år. 
Under tiden jag hade den sista tjänsten, som var i ett område som heter Viby,
kände jag att jag blivit litet trött på att passa barn och på att
ackordera med alla dessa flickor om vad som var rätt eller fel.
Jag sjukskrev mig p.g.a. att jag inte mådde så bra av alla dessa konflikter.
I stället för att gå hemma mellan fyra väggar så valde jag att göra en arbetsprövning
på ett äldreboende i Edsberg vid namn Ribbingsväg 91.
Detta var ett riktigt äldreboende.
Jag var där under ca 9 månaders tid.
Jag arbetsprövade vilket innebar att jag gick utöver den ordinarie personalen och fick ha kvar
min förskollärarlön hela tiden.
Först var jag på en avdelning som kallades för GUL. På Gula fick jag hjälpa till med diverse olika
småsysslor men även gå dubbelt med en av de ordinarie personalen. Vilket innebar att vi skiftade
varje vecka.
På Ribbingsväg lärde jag mig väldigt mycket, bland annat hur viktigt det är att samarbetet, i ett
arbetslag fungerarför att det skulle flyta bra.
Sedan lärde jag mig ganska mycket om både SENIL DEMENS och ALTZHEIMER och vilka olika uttryck det hela
kunde ta sig.
Arbetsdagen började kl.07:30 med en rapport från nattpersonalen om vad som passerat då och som
vi behövde tänka på.
Varje pensionär skulle få in sin frukost på en liten bricka för att få avnjuta den i lugn och ro.
Under den tiden fick vi personal tid för en liten frukostrast.
När vi som bäst sitter och dricker kaffe i lugn och ro så kommer det en äldre dam inrusande till och började
gräla på oss varför hon inte fick någon frukost. Hon hade legat i sin säng hela morgonen och väntat.
Hon hade minsann varit ner till förstånderskan och påtalat detta. Då hade hon blivit hänvisad till oss.
Den av oss som hade varit inne hos henne visste bergsäkert ,att hon hade fått sin frukost.
Detta fenomen inträffade nästan varje morgon.
Så också vid förmiddagskaffet. Fem minuter efter kaffets inmundigande kom samma dam ut till oss i
köket och frågade varför alla andra fått kaffe och kakor,men inte hon. Då vi upplyste henne om hur det låg till
blev hon tvärilsk och skulle gå ner till förestånderskan och klaga. Vi svarade henne att det hade hon sin fulla frihet
att göra.På Gula slutade jag kl 16:30 varje dag.
Fortsättning skall komma imorgon. 