peterdenstore

Nu är det nog dags att avsluta min erfarenheter från att arbeta
 i äldreomsorgen.
Jag arbetade där som en arbetsprövning för att prova något nytt.
Jag hade tidigare arbetat inom barnomsorgen och hade blivit ganska
less på det.
Det var också många konflikter mellan mig och mina arbetskamrater.
Min tid på äldreboendet "Ribbings väg 91"varade fram till årsskiftet 1990/91.
Under tiden som jag var här, hade ett beslut fattats inom mig. Jag ville studera
Teologi för att bli präst i Svenska kyrkan som de hette då.
Jag trivdes ganska bra på äldreboendet och var omtyckt av pensionärerna.
Jag rönte också stor uppskattning av ledningspersonalen.
Många fina minnen har jag från den här tiden, som då och då gör sig på
minnda.



Jag minns med glädje Harald som fått lov att amputera sitt ena ben från knäet.
Han hade fått en protes i stället. Han hoppades väl att kunna bli så duktig på att
gå med den så att han skulle kunna klara sig själv.
Vi samtalade mycket eftersom jag ofta fick lov att hjälpa honom på med protesen.
Han tyckte mycket om att sjunga.
En eftermiddag lagom till eftermiddagskaffet hade jag samlat en grupp med äldre damer
och herrar. Sedan sjöng vi visor och skillingtryck tillsammans och hade det mycket trevligt.
När jag kom på morgonen nästa dag fick jag veta att nattpersonalen hade hittat honom död
i sin säng på morgonen efter.
Avdelningsförestånderskan berättade för mig. Han hade sagt till sin dotter som varit på besök
på kvällen innan. Att denna dag var en av de bästa i hans liv och han kände sig mycket lycklig.
Detta värmde mycket i mitt hjärta.










Jag minns också Edit, som hade varit verksam inom Ångermannlands Hemslöjd. Hon vistades
mycket på terapin. Hon vävde mycket och kom ofta upp därifrån andfådd och pustande.
Ester finns också där i minnet. Enligt personale var hon inbillningssjuk.
Det hände då och då att jag fick följa med henne till Danderyds Akutmottagning på kvällen.
Det visade sig att de inte kunde hitta något fel på henne.
Hon hade nog ett behov av att bli sedd och uppmärksammad.
Att jag inte fortsatte inom äldreomsorgen.









Beror på att jag upplevde den allt för lik barnomsorgen.
Jag fick dessutom veta att jag blivit antagen till teologen i Uppsala.
CSN hade beviljat mig studiemedel. Så jag tänkte: Jag får inte den här
chansen än gång till. Så efter Nyåret bar det av till Uppsala och teologen.
Jag avslutar nu min berättelse om äldreomsorgen.
Peterdenstore