peterdenstore

Hösttankar !

Det går genom tiden en säregen fläkt,

en sjukdom som allmänt benämnes med jäkt.

Och bannlyst är stunder av ro 0ch av frid,

man hör bara ständigt, - jag har inte tid.

Du äger kanhända en sjuklig vän,

det sista besöket var länge sen.

du söker en ursäkt, blir öm och blid,

men tröstar dig med,- jag har inte tid.





Kanske har du en mor, ren gammal nu,

vars enda ljuspunkt i livet, är du.

Att glömma henne, är du på glid ?

Ditt samvete kvävs med,- jag har inte tid





Så lever du livet i stora drag,

hur ska jag hinna med allting i dag ?

jäktet förvandlar ditt liv till en strid,

din slogan har blivit, jag har´inte tid.

Men när du har levat ditt antal av år,

när döden på tröskeln väntande står,

När han dig kallar, från livets  id,

ska du då svara - jag har inte tid....