Reflexioner på Måndagsmorgon.
Stillhet, frid och ro.
Närvaro, frånvaro, dåtid och nutid.
Allt strålar samman i en kontrapunkt.
Du är här jag är där.
Vi är alla långt ifrån varandra
men ändå nära på samma gång.
Tiden kommer och tiden går,
men i evigheten den ändå aldrig består.
I tiden är det vi som rör oss,
allt är statt i förändring obönhörligt
oberoende av tiden.
Tiden är relativ.
När vi väntar på bussen,
är den lång.
När vi har roligt och trivs
med varandra
går tiden allt för fort.
Försök att hålla fast tiden,
det går ej, den slinker genom,
dina fingrar likt vattnet,
likt tiden strömmar
det förbi.
Försök att leva här och nu,
med närvarons kraft inom dig.
Och bli stilla.
Då upphör tiden, för en stund.
(Peterdenstore)
Tänkvärd dikt! Bilden...ser ut som min* pilgrimsled kantad med hasselsnår. AAh, snart kommer sipporna opp och bildar en matta inunder!
Åh, vilken fantastisk dikt. Inledningen fick mig att rysa .... så vackert och så sant. Ja, det var resten också förståss men eftersom jag inte var riktigt beredd när jag började läsa så berörde den så direkt.
Tack för läsningen !!! Mycket läsvärt. Återvänder gärna hit.