LIVSDRÖMMEN
LIVSDRÖMMEN del 2.
Jag vandrade ner i dalen med riktning på att finna kupolen.
Nu kom jag in i en tät barrskog och följde intuitivt en stig, som
skulle föra mig dit jag ville komma.
Efter att ha vandrat i , som det tycktes, flera dagar öppnade sig skogen
och blev till en glänta.
Där stod jag nu och såg en liten röd stuga.
i andra kanten av skogsbrynet. Nedanför fönstret satt en gammal kvinna.
Hon var klädd i en blå klänning och utan på klänningen
hade hon ett rödrutigt förkläde. Håret var grått med inslag av vita slingor.
Det var sammantaget i en knut på nacken. I hennes knä vilade en vit katt.
När den hörde mig komma, lyfte den sitt huvud och såg på mig
med stora klara, gröna ögon. Blicken var mycket intensiv och såg
rakt igenom mig på ett underfundigt sätt.
På ena armen hade kvinnan en korg där några gul-röda äpplen låg.
"Jaså, du kommer äntligen. Vi börjde undra om du gått vilse i Granskogen.
Jag skulle just skicka Vitpäls efter dig". Hon tog nu upp en tillbringare och ett glas, som hon också
hade i korgen. Hon hällde upp en rubinröd vätska i glaset, som hon sedan bjöd mig att dricka.
Jag drack häftigt av saften, efter som jag var mycket törstig.
När den nådde min mage, spred sig en härlig värme ut i hela kroppen.
Jag kände mig mig vederkvickt både till kropp och själ. Därefter tog kvinnan upp ett äpple
ur korgen och gav mig det.
"Här har du till färdkost, ty du skall färdas en lång väg till, innan du når målet för din vandring.
Du får ge dig av nu meddetsamma. Han väntar på dig."
(Fortsättning följer ! )
Jag vandrade ner i dalen med riktning på att finna kupolen.
Nu kom jag in i en tät barrskog och följde intuitivt en stig, som
skulle föra mig dit jag ville komma.
Efter att ha vandrat i , som det tycktes, flera dagar öppnade sig skogen
och blev till en glänta.
Där stod jag nu och såg en liten röd stuga.
i andra kanten av skogsbrynet. Nedanför fönstret satt en gammal kvinna.
Hon var klädd i en blå klänning och utan på klänningen
hade hon ett rödrutigt förkläde. Håret var grått med inslag av vita slingor.
Det var sammantaget i en knut på nacken. I hennes knä vilade en vit katt.
När den hörde mig komma, lyfte den sitt huvud och såg på mig
med stora klara, gröna ögon. Blicken var mycket intensiv och såg
rakt igenom mig på ett underfundigt sätt.
På ena armen hade kvinnan en korg där några gul-röda äpplen låg.
"Jaså, du kommer äntligen. Vi börjde undra om du gått vilse i Granskogen.
Jag skulle just skicka Vitpäls efter dig". Hon tog nu upp en tillbringare och ett glas, som hon också
hade i korgen. Hon hällde upp en rubinröd vätska i glaset, som hon sedan bjöd mig att dricka.
Jag drack häftigt av saften, efter som jag var mycket törstig.
När den nådde min mage, spred sig en härlig värme ut i hela kroppen.
Jag kände mig mig vederkvickt både till kropp och själ. Därefter tog kvinnan upp ett äpple
ur korgen och gav mig det.
"Här har du till färdkost, ty du skall färdas en lång väg till, innan du når målet för din vandring.
Du får ge dig av nu meddetsamma. Han väntar på dig."
(Fortsättning följer ! )
Kommentarer
Trackback