Ny Noell 2
Uppsala 2006-12-25
Julgåvorna.
Det jag nu skall beräta om tilldrog sig på den tideb när jag bodde i Rotebro i Sollentuna kommun.
jag hade bott där i ett antal år och skaffat mig många vänner, med likanande intresse som jag själv.
Bland dem hade jag lärt känna en äldre dam, Brita som efter skilsmässan från sin man hade flyttat till
en yngre kvinna, Sussa, som i sin tur blivit änka några år tidigare och, som Brita tidigare lärt känna,
genom sin före detta man.
Sussa bodde i ett kedjehus i ett område i närheten av Vällingby som hette Tjälvesta.
Vi hade umgåtts i några år, när det jag nu skall berätta hände. Det som hände tilldrog sig
vid jultid.
Vi hade kommit överens om att jag skulle fira jul tillsammans med dem och våra gemensamma
goda vänner. jag skulle bo kvar där över helgen. Det skulle bli jättetrrevligt.
Nu hör det till saken att, Sussa Som hade påbrå från Rumänien, därutöver var mycket duktig på att
både laga mat och baka. Hon ahde bott isverige sedan hon var13 år och pratade nästan perfekt svenska.
Innan jag skulle ta pendeltåget och åka bort till Vällingby gick jag ner till Posten för att skicka iväg
några kort och några julklappar.
När jag kom ut därifrån och var på väg upp till mitt hem, hörde jag en stark och för mig hög röst inom
mig, som sade"Gå in i affären och köp två stycken Vörtlimpor och två kilo potatis och tag det med dig"
jag slog genastifrån mig detta eftersom jag visste att det ver helt i onödan.
Jag fortsatte min väg hemåt då uppmaningen kom åter på samma sätt igen. Nu kom den dock starkare än tidigare.
jag skakde på mig inför det absurda i hela ituationen och fortsatte vidare hemåt.
Nu kom rösten tillbaka igen för tredje gången, men nu bestämde jag mig för att göra som rösten sade
Så jag gick tillbaka ned och in i affären och gjorde som jag blev ombedd att göra, trots min skeptisk
och undrande inställning tii det hela.
När jag äntligen kom hem, gjorde jag mig i ordning, tog alla grejer för att ge mig bort till mötesplatsen.
Först tog jag pendeltåget till Ulriksdal och därifrån bussen mot Vällingby.
Jag steg av bussen vid hållplatsen, gick bort till deras hus, rinde på dörren och blev insläppt.
När jag kom innanför dörren överlämnade jag gåvorna, som jag ju hade lovat.
Jag berättade för dem om det som hänt. Då satte de sig ner på en var sin stol och började, att
gapskratta.
Sedan berättade Sussa vad som hänt och varför de skrattde så.
Sussa hade bakat och förberett allt precis som det var brukligt. Därefter lade hom ner brödet och alla
de andra sakerna i enstor grå plastsäck ostäälde den på uteplatsen. Där hade hon tidigare också
ställt en grå säck full med skräp och sopor, som hon skulle köra till den stora allmänna soptippen
med.
När det var dags tog hon en säck, lastade in den och körde till soptippen och kastade den.
Glad i hågen över attvara av med all bråten återvände hon hemåt.
Hon tog nu in den kvarvarande säcken som stod på uteplatsen, och bar den ut i köket öppnade den
i tron att här fanns nu alla godsakerna.
Men döm om hennes häpenhet och chock hon fick när där bara låg en massa skräp och sopor
Vad skulle hon nu göra! Det fanns absolut ingen tid över för att göra några inköp.
Just då ringer jag på dörren och räddar hela situationen. Andra vänner som fått veta situationen bidrog också för att göra helgen trivsam, trots allt.
Vad lärde jag mig av detta! Jo, tidigare när jag hört intuitionens röst hade jag oftast slagit bort den, som nys och inbillning.
Hädanefter har jag haft mycket stor nytta av att lyssna in och ta på allvar det rösten ger mig råd att
göra. Den har hititlls aldrig fört mig bakom ljuset.
Peterdenstore
Julgåvorna.
Det jag nu skall beräta om tilldrog sig på den tideb när jag bodde i Rotebro i Sollentuna kommun.
jag hade bott där i ett antal år och skaffat mig många vänner, med likanande intresse som jag själv.
Bland dem hade jag lärt känna en äldre dam, Brita som efter skilsmässan från sin man hade flyttat till
en yngre kvinna, Sussa, som i sin tur blivit änka några år tidigare och, som Brita tidigare lärt känna,
genom sin före detta man.
Sussa bodde i ett kedjehus i ett område i närheten av Vällingby som hette Tjälvesta.
Vi hade umgåtts i några år, när det jag nu skall berätta hände. Det som hände tilldrog sig
vid jultid.
Vi hade kommit överens om att jag skulle fira jul tillsammans med dem och våra gemensamma
goda vänner. jag skulle bo kvar där över helgen. Det skulle bli jättetrrevligt.
Nu hör det till saken att, Sussa Som hade påbrå från Rumänien, därutöver var mycket duktig på att
både laga mat och baka. Hon ahde bott isverige sedan hon var13 år och pratade nästan perfekt svenska.
Innan jag skulle ta pendeltåget och åka bort till Vällingby gick jag ner till Posten för att skicka iväg
några kort och några julklappar.
När jag kom ut därifrån och var på väg upp till mitt hem, hörde jag en stark och för mig hög röst inom
mig, som sade"Gå in i affären och köp två stycken Vörtlimpor och två kilo potatis och tag det med dig"
jag slog genastifrån mig detta eftersom jag visste att det ver helt i onödan.
Jag fortsatte min väg hemåt då uppmaningen kom åter på samma sätt igen. Nu kom den dock starkare än tidigare.
jag skakde på mig inför det absurda i hela ituationen och fortsatte vidare hemåt.
Nu kom rösten tillbaka igen för tredje gången, men nu bestämde jag mig för att göra som rösten sade
Så jag gick tillbaka ned och in i affären och gjorde som jag blev ombedd att göra, trots min skeptisk
och undrande inställning tii det hela.
När jag äntligen kom hem, gjorde jag mig i ordning, tog alla grejer för att ge mig bort till mötesplatsen.
Först tog jag pendeltåget till Ulriksdal och därifrån bussen mot Vällingby.
Jag steg av bussen vid hållplatsen, gick bort till deras hus, rinde på dörren och blev insläppt.
När jag kom innanför dörren överlämnade jag gåvorna, som jag ju hade lovat.
Jag berättade för dem om det som hänt. Då satte de sig ner på en var sin stol och började, att
gapskratta.
Sedan berättade Sussa vad som hänt och varför de skrattde så.
Sussa hade bakat och förberett allt precis som det var brukligt. Därefter lade hom ner brödet och alla
de andra sakerna i enstor grå plastsäck ostäälde den på uteplatsen. Där hade hon tidigare också
ställt en grå säck full med skräp och sopor, som hon skulle köra till den stora allmänna soptippen
med.
När det var dags tog hon en säck, lastade in den och körde till soptippen och kastade den.
Glad i hågen över attvara av med all bråten återvände hon hemåt.
Hon tog nu in den kvarvarande säcken som stod på uteplatsen, och bar den ut i köket öppnade den
i tron att här fanns nu alla godsakerna.
Men döm om hennes häpenhet och chock hon fick när där bara låg en massa skräp och sopor
Vad skulle hon nu göra! Det fanns absolut ingen tid över för att göra några inköp.
Just då ringer jag på dörren och räddar hela situationen. Andra vänner som fått veta situationen bidrog också för att göra helgen trivsam, trots allt.
Vad lärde jag mig av detta! Jo, tidigare när jag hört intuitionens röst hade jag oftast slagit bort den, som nys och inbillning.
Hädanefter har jag haft mycket stor nytta av att lyssna in och ta på allvar det rösten ger mig råd att
göra. Den har hititlls aldrig fört mig bakom ljuset.
Peterdenstore
Kommentarer
Postat av: Yesterdayjoe
I like your website alot...its lots of fun...
Trackback