peterdenstore

Uppsala 2006-12-11
Sivan 52
När Sivan vaknade på morgonen var hon mycket förväntansfull ja, litet lätt pirrig.
Hon hade för första gången i sitt liv svarat på en kontaktannons. Han var en femtioåtta-
årig ingenjör med fördelaktigt yttre och med allmänna intressen. Han hade skrivit i sin
annons att han sökte spänning och äventyr i livet. De hade brevväxlat en tid och nu hade de bestämt träff uppe vid Hågahögen i Eriksberg i Uppsala, nu på söndag klockan tre. Hon skulle ha en kaffekorg på armen samt iklädd röd jacka.
Sivan hade varit gift med bonden Alf i trettio år de hade bott i Skuttunge utan för Uppsala. De hade fått två barn som nu var vuxna och hade flyttat hemifrån. Alf och hon hade alltmera glidit ifrån varandra och Sivan hade börjat längta in till staden. Följden blev en väldigt uppslitande skilsmäsa och hon hade blivit glad när hon fick trean i Eriksberg i Uppsala. Hon hade hunnit få flera trevliga vänninor i området, som hon umgicks med.
Hon hade arbetat på Akademiska sjukhuset som städerska på en långvårdsavdelning. När Sivan började
få ont i ryggen och knäna blev hon, av sin husläkare, först sjuklskriven och sedan sjukpensionerad.
Till Uppsala hade hon flyttat för att på det sättet komma närmare sina barn.
När Sivan nu blivit sjukpensionär blev det långsammt att gå hemma hela dagarna. Det var då hon hade
sett annonsen och svarat på den.Hon trodde inte att det skulle bli något av det hela utan slagit bort det
och glömt det hela, när ett brev damp ner i brevlådan.
Nu skulle de alltså träffas uppe vid Hågahögen på söndag och han hette Erik hade hon fått veta.
Hon kände sig ömsom varm och het ömsom kall när hon tänkte på det. Hon kände sig som en kärlekssjuk tonåring. Hur fånigt som helst !
När hon nu närmade sig kullen och mötesplatsen kunde hon på avstånd se en lång, smärt och
välbyggd man. han såg trevlig ut, men jeansen han bar var både trasig, lappade och inte alltför rena.
För Sivan var hel och ren ett viktigt motto som hon fått med sig hemifrån. Därefter bannade sig Sivan
för att hon var alltför petig, inte döma hunden efter håren.
Sivan kunde i alla fall se att han såg farligt spännande med sina mörka trolsk ögon som tycktes kunna se
rakt igenom en.
De presenterade sig för varandra och kramades litet försiktigt.
Därefter bredde hon ut en filt på marken och en blommig duk ovan på den.
Hon började duka upp kaffekoppar ,assietter och en termos. Hon hade gjort sig besväret att göra två goda smörgåsar och dessutom bakat en rulltårta i går. Det skulle nog kunna smaka gott, trodde hon.
De slog sig ner på var sin sida om filten. I
ngen sade något på enlång stund.
Erik berättade att han tyckte om platsen hon hade valt, men tyckte att de nog hade kunnat träffas på en
plats, som varmera praktisk, dessutom var han ingen naturmänniska, avslutade han med.
Sivan beklagade detta, men sade att detta var en av hennes favoritplatser. Hon berättade vidare om sitt stora naturintresse och att hennes stora dröm var att få vandra i fjällen med någon trevlig person, och tittade på honom.
Nu kände hon en irritation från Erik ,som sedan tog till orda. Ja, någon fjällvandring blir det inteav för min del. Det är nog bland det värsta jag vet. Jag är dessutom så in i döden trött på alla dessa naturromantiker.
Han reste sig upp, tog sin jacka och tackade för visat intresse.
Där satt Sivan nu ensam med sin matsäckskorg och kände sig ganska avsnoppad och ledsen.

Då fick hon se en ensam man komma vandrande upp för backen i riktning mot henne. Han såg faktiskt
mycket trevlig och välvårdad ut utan att verka snobbig.
Hon skyndade sig upp och fram till honom, som hette Henrik och frågade om hon fick bjuda honom på kaffe och en smörgås. Först tiitade han fundersamt på henne och sedan sken han upp och tackade artigt ja till hennes erbjudande.
Vad som sedan följde på detta möte. Ja, se det är en helt annan historia.

En liten kortnovell så här på kvällskvisten, håll till godo. Kom gärna ned synpunkter och kommentarer.
Peter den store