Hösttankar !
Det går genom tiden en säregen fläkt,
en sjukdom som allmänt benämnes med jäkt.
Och bannlyst är stunder av ro 0ch av frid,
man hör bara ständigt, - jag har inte tid.
Du äger kanhända en sjuklig vän,
det sista besöket var länge sen.
du söker en ursäkt, blir öm och blid,
men tröstar dig med,- jag har inte tid.
Kanske har du en mor, ren gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet, är du.
Att glömma henne, är du på glid ?
Ditt samvete kvävs med,- jag har inte tid
Så lever du livet i stora drag,
hur ska jag hinna med allting i dag ?
jäktet förvandlar ditt liv till en strid,
din slogan har blivit, jag har´inte tid.
Men när du har levat ditt antal av år,
när döden på tröskeln väntande står,
När han dig kallar, från livets id,
ska du då svara - jag har inte tid....
