Dramatik i Uppsala !!
Dramatik i Uppsala.
Kära vänner !
Här händer stora saker i Uppsala. På tisdag morgon 18 nov. skulle
jag t a en omgång på mitt Gym som vanligt. Innan gymet, smet jag in på mitt
stam-fik Landings, som ligger på Forum-torget i närheten av Åhléns-varuhuset,
för att få mitt förmiddagskaffe innan gymet.
Efter ca en timme, när jag kommer ut från Landings , har hela gatubilden för-
ändrats. Passagen bort till Stora Torget var avspärrad, åt andra hållet var också avspärrat.
Poliser patrullerade på båda sidorna av avspärrningarna.
För att komma till mitt Gym på Itrim fick jag gå runt hela kvarteret.
Ingen upplyste om vad som hänt !!
En ung man hade dykt upp med en väska i handen. Ur den hade han tagit upp en
stor slägga. Dennna måttade han ett hårt slag mot SEB-bankens stora glasfönster ,som
splittrats. Han hade stegat in där och vidare in i ett undanskymmt förråd. Där tog han
sedan ut ett par Penningkassetter. Därefter försvann han ut runt hörnet av bankhuset.
Där hade han en moped stående, som han försvann iväg på.
Väktaren som befunnit sig inne i banklokalen vågade inte stoppa honom éftersom
han såg ut att bära på en pistol.
Utanför det stora fönstret hade den unge mannan lämnat en kartong, på vilken ordet
Bomb stod att läsa. Panik !! Panik !!
Efter, att polisen beskjutit den och undersökt den ,visade det sig att den var tom.
Hela kvarteret var avspärrat fram till klockan 14:00 ca.
Dagen efter den 19 nov. skulle jag besöka vårt fina stadsbibliotek i ett ärende.
På vägen dit gjorde jag en snabbvisit på H&M, som ligger efter gågatan, på vägen till
Stadsbiblioteket. Helt plötsligt när jag går där, så slocknar ljuset och alla kassorna
blev strömlösa. Jag fick hjälp av butikspersonalen att ta mig ut via nödutgången.
När jag kom ut på gatan, visade det sig ,att hela kvarteret var mörkt där omkring.
När något händer i Uppsala så gör det ,det med besked
Dramatik i kubik i lilla idyllen Uppsala.
Detta är skrivet av
Peterdenstore
Äldreboende, del 3
Nu är det nog dags att avsluta min erfarenheter från att arbeta
i äldreomsorgen.
Jag arbetade där som en arbetsprövning för att prova något nytt.
Jag hade tidigare arbetat inom barnomsorgen och hade blivit ganska
less på det.
Det var också många konflikter mellan mig och mina arbetskamrater.
Min tid på äldreboendet "Ribbings väg 91"varade fram till årsskiftet 1990/91.
Under tiden som jag var här, hade ett beslut fattats inom mig. Jag ville studera
Teologi för att bli präst i Svenska kyrkan som de hette då.
Jag trivdes ganska bra på äldreboendet och var omtyckt av pensionärerna.
Jag rönte också stor uppskattning av ledningspersonalen.
Många fina minnen har jag från den här tiden, som då och då gör sig på
minnda.
Jag minns med glädje Harald som fått lov att amputera sitt ena ben från knäet.
Han hade fått en protes i stället. Han hoppades väl att kunna bli så duktig på att
gå med den så att han skulle kunna klara sig själv.
Vi samtalade mycket eftersom jag ofta fick lov att hjälpa honom på med protesen.
Han tyckte mycket om att sjunga.
En eftermiddag lagom till eftermiddagskaffet hade jag samlat en grupp med äldre damer
och herrar. Sedan sjöng vi visor och skillingtryck tillsammans och hade det mycket trevligt.
När jag kom på morgonen nästa dag fick jag veta att nattpersonalen hade hittat honom död
i sin säng på morgonen efter.
Avdelningsförestånderskan berättade för mig. Han hade sagt till sin dotter som varit på besök
på kvällen innan. Att denna dag var en av de bästa i hans liv och han kände sig mycket lycklig.
Detta värmde mycket i mitt hjärta.
Jag minns också Edit, som hade varit verksam inom Ångermannlands Hemslöjd. Hon vistades
mycket på terapin. Hon vävde mycket och kom ofta upp därifrån andfådd och pustande.
Ester finns också där i minnet. Enligt personale var hon inbillningssjuk.
Det hände då och då att jag fick följa med henne till Danderyds Akutmottagning på kvällen.
Det visade sig att de inte kunde hitta något fel på henne.
Hon hade nog ett behov av att bli sedd och uppmärksammad.
Att jag inte fortsatte inom äldreomsorgen.
Beror på att jag upplevde den allt för lik barnomsorgen.
Jag fick dessutom veta att jag blivit antagen till teologen i Uppsala.
CSN hade beviljat mig studiemedel. Så jag tänkte: Jag får inte den här
chansen än gång till. Så efter Nyåret bar det av till Uppsala och teologen.
Jag avslutar nu min berättelse om äldreomsorgen.
Peterdenstore